När jag satt på bussen hem idag funderade jag över vad jag skulle skriva om i bloggen. Jag bestämde att jag skulle berätta om surgubben till busschaufför som körde mig hem. Fast när jag väl hoppade av på min station, som är sista stationen på linjen, skulle surgubben ha rökpaus. Plötsligt blev surgubben en gladgubbe och började prata på som om vi kände varandra. Det var trevligt. Han tyckte synd om mig som skulle cykla sista biten hem och påstod att han hade kört mig om han inte hade haft en runda till att köra. Jag tvivlar, men det var ju snällt sagt i alla fall.

Faktiskt var det riktigt skönt att cykla, jag lyckades missa båda de regäla snöblandade regnskurarna vi haft i skåne idag. Skickligt värre!