Idag har jag promenerat i en dryg timme och städat hela huset när jag kom hem igen. Fy vad duktig jag är. Får ju säga det själv när ingen annan verkar vilja informera mig om det.. ;)

Men nej, allvarligt talat nu, flugor. Finns det något mer irriterande? Varför envisas de med att vara i ansiktet på en när man minst vill det? Som när man sover. Inte för att man någonsin vill ha en fluga i ansiktet.. Äckliga djur. Ingen självbevarelsedrift heller, eller är de bara så otroligt tröga att de inte förstår att man försöker döda dem när man slår villt omkring sig utan istället ser det som någon slags vänlig inbjudan? De tror typ att frenetiskt viftande med armarna betyder "hej, kom och slicka på mig!". Usch.

Ännu mer usch var det när jag skulle fota fjärilar idag och fick syn på den här (se bilden). Jag hatar stora äckliga insekter som kan hoppa. Det är det vidrigaste jag vet. Det närmsta fobi jag kommer. Och så bara sitter den där och tittar på mig (den var förvisso inte lika stor som den jag såg förra året, hujeda mig!).



Tro nu inte att jag var så modig att jag tog bilden själv, jag sprang självklart skrikandes iväg och bad mamma fota för att jag skulle visa på bloggen. Min mamma är snäll (och orädd).