Nu tänkte jag skriva en lång radda med deprimerande meningar, men efter en stunds tänkande insåg jag att jag är dålig på att vara negativ och gav upp. Faktum är att jag är på depphumör utan någon vettig anledning alls. Det tråkiga är att jag vet att jag bara är deppig för deppandets skull och därför inte kan komma på något bra att gnälla över - trots att jag är i stort behov av att gnälla på något. Detta är ju skandal. I ett försök att få igång en halvvettig disskusion som jag kunde få ur mig lite deppande i gav jag mig i kast med ämnet "jag tycker att vårt köksgolv är fult". Dessvärre kände jag mig mer taskig än uppiggad av att ha berättat detta för mina föräldrar, så nu blev jag bara ännu deppigare. Nej usch, det finns inget värre än att vara på dåligt humör. Särskilt inte när man inte har något att vara på dåligt humör över, man får ju värsta ångesten över att man borde vara glad. Snacka om pinsamt, det borde ju inte vara särskilt svårt att bli glad om man nu inte har något att vara sur över. Haha. Jag är så misslyckad ibland. Dålig stämning det blev nu. Ehm. Det var en gång två bagare och en smet. Ehehehe! :D