Ibland undrar man om man verkligen borde ha valt tekniklinjen på gymnasiet. Idag var en sådan dag. Prick klockan 9:00 var jag och Frida på plats i sal 332, där klassen skulle bli tilldelade en del uppdrag att utföra under dagen. Inte en människa från klassen syntes till. Ett par minuter senare trillade dock två förvirrade killar in genom dörren, men det var också allt. Klockan 9:10 förbärmade läraren som provisoriskt hoppat in för vår sjukskrivna mentor sig över oss, och vi fick förstärkning av de elever som kommit i klass TE3D (det vill säga tre personer till..).
Jag och Frida gav oss sen ut på äventyr, för att flisa pinnar och koka pasta. Sen slängde vi pastan på marken och la dem i ett två meter långt band, vilket gjorde att vår klass låg 26 poäng närmre de 50.000kr som är lovade den klass som vinner tävlingen.
Geggiga av sönderkokt pasta och med en härlig rökdoft i kläderna gick vi sen de 20 minuterna det tog att ta sig tillbaka till skolan. Väl där noterade vi att vårt lag utökats med klass TE3A (vilket innebar att vi närmade oss det antalet personer en klass vanligtvis brukar innehålla), kastade i oss en baguette på 10 minuter och drog sen vidare för att fota olika platser i stan. Vi gick, och vi gick, och vi gick.
När vi äntligen blivit klara med uppdraget var det dags att ge sig på de teoretiska uppgifterna vi fått. Tillsammans med de få personer som faktiskt var kvar av vår lilla skara gick vi systematiskt igenom uppgift efter uppgift. Klockan 16:00 skickade vi in de sista utförda uppdragen till tävlingsledaren, glänste lite för lärarna som berömde oss för att vi var där, och sa sen hejdå till vår kära skola.

Jag vet inte om jag behöver säga det, men.. nu är jag trött.