Ännu ett bildlöst inlägg, fy vad jag känner mig tråkig. Nåja. Tänkte bara berätta att jag hade en nära-döden-upplevelse idag på ridskolan, för er som ville veta. Jag har ridit en häst, Timona, tre lektioner i rad. Idag när det var dags för hoppning tyckte min ridlärare plötsligt att nej Elin, du ska rida Nougatine. Sagt och gjort. Tilläggas bör att jag bara har ridit Nougatine en gång tidigare, och det var för fyra veckor sedan. Jag brukar inte vara särskilt kräsen när det gäller hästar, faktum är att jag aldrig har tyckt riktigt dåligt om en häst, men.. Nougatine.. ja. Hon är läskig. Hon är genomsnäll egentligen och hur söt som helst, men problemet är att hon är "sned" och typ ligger ner i kurvorna? Jag vet inte vad hon gör alltså, men det är riktigt, riktigt, obehagligt. Tycker jag då.
I alla fall var det alltså hoppning på schemat. Kära Nougatine tyckte att det var otroligt roligt. I slutet av lektionen hade hon siktet inställt på ett plank som stod i slutet av ena långsidan. Utan kontroll på varesig styrsel eller hastighet ångade hon alltså på som världens lok, och kastade sig över hindret som en liten jaguar. Dessvärre är Nougatine inte riktigt lika smidig som en, utan plötsligt insåg hon att "oj, där kom det en vägg". Vid den här tidpunkten höll jag mig krampaktigt fast vid sadeln och bad till gud att hästskrället skulle klara av att svänga trots sin sneda muskelbyggnad. Antingen hörde gud min bön, eller också hade vi bara en otrolig tur, för Nougatine lyckades att svänga i sista sekund - till och med utan att gå omkull. Jag måste säga att jag är lite impad. Och lite skakis. Och lite jag-vågar-aldrig-mer-hoppa-Nougatine. Japp, nu vet ni det. Här har ni mig, fegisen nummer ett! :D 

Gonatt!

Extra; slänger in ett par bilder jag snott från Fenix parks hemsida, så nu är inlägget inte bildlöst längre. Även om fotona kanske inte håller högsta kvalité..

Timona:



Nougatine: