Var ska jag börja?
Resan hem från Uppsala gjorde allt annat än att flyta på. Först hade vi sett fel tid på stadsbussen, så den gick senare än väntat, och för att göra det hela ännu värre var den dessutom försenad. Sen skulle jag på regionsbussen som vi, mycket noga, konstaterat skulle gå 19:43. Tack och lov är jag en såndär person som alltid vill vara i tid, så jag gick ut till busshållplatsen onödigt tidigt. Snacka om att jag blev förvånad när bussen jag skulle ta redan stod på hållplatsen, för att inte tala om när jag kastar ett öga på skylten och det står "Arlanda 19:35". Efter att ha kramat Otto och Jaakko på sådär en halv sekund, snopet konstaterat att Ida inte skulle hinna fram och säga hejdå och sen kastat mig in i bussen bar det då av till Arlanda. Trodde jag. Efter drygt hundra meter svor chauffören en lång ramsa och frågade om vi hade bråttom till flygplatsen. Jahapp, att något skulle fungera var visst för mycket begärt. Efter att ha åkt en bit till stannade vi och rök vällde ut från bussen, tydligen var det något fel som gjorde att chauffören hade svårt att styra och han vågade inte köra vidare. Jag var minst sagt stressad när vi ett par minuter senare hoppade på en reservbuss och fortsatte vår färd. Trött insåg jag att den här bussen varken hade skylt eller röst som kunde meddela när vi var på terminal 4, men som tur är var den andra passageraren en trevlig pendlare som visste var jag skulle av och sa till mig i tid.
Så kom jag då lite småstressad in på flygplatsen (utan vettig anledning, eftersom att jag fortfarande var i god tid trots alla missöden) och läste på avgångsskylten. Delayed. Uppskattad avgång: 22:50.


Bilden: Jaakko, Otto och Ida. Skylten visar var de står, om ni inte ser dem eller så.

Prick klockan ett kastade jag mig i sängen här hemma och sov som en sten till klockan sex på morgonen. Då trodde jag fortfarande att det var kväll och hela min morgonrutin blev yrare än yrast. Haha. Livet är hårt.