Jag har utvecklat fobi mot vårtbitare. Åtminstone sådanadär som är 6cm långa och tjocka som ett pekfinger. Det var det mest vidriga 'lilla' kryp jag någonsin sett! Usch. Jag och Otto satt inte ont anande och skulle just börja fika när jag fick syn på den. Den tittade på mig från andra sidan bordet. Bakom en blomma kikade den fram. Tur för det lilla krypet att den inte rörde på sig just då, för jag skrek och Otto skrek och vi sprang för att hämta kamera. Sen var den borta. Vilket inte direkt gjorde saken bättre.. Tur att det där bordet inte var inomhus, utan ute i vårat lusthus. Aldrig mer att jag går dit. Åtminstone inte själv. Jag vägrar. Alltså nej, fy..  T.om. en spindel är bättre, den hoppas åtminstone inte flera meter innan man hinner blinka. *ryser*