Jag hörde fåglarna kvittra och vinden vina i träden, medan mina fötter ihärdigt plaskade vidare genom det daggdränkta gräset. Plötsligt stod det en ko framför mig på stigen. "Flytta på dig", försökte jag vänligt. Ingen reaktion. "Flytta på dig", upprepade jag, den här gången lite mer bestämt. Dessvärre hände inget heller denna gång, utan kon fortsatte helt enkelt att stirra på mig sådär som bara kor kan. Jag tog upp mobilen för att föreviga den komiska situationen med ett foto, och då, då trodde minsann kon att jag tog fram något ätbart och började röra sig mot mig. Visserligen är kor inte dumma, åtminstone inte i synonym med elaka, men de är inte riktigt tillräckligt intelligenta för att förstå att det kan göra ont om en mjuk liten människa råkar få ett ganska hårt litet horn i magen. Därför fattade jag ett snabbt beslut - dags att vika av från stigen - och tog mig sen till en annan stig genom att zickzacka mellan koblajjor och taggigt björnbärsris. Japp, så såg min morgon ut. Hur såg din ut?