Cykelturen hem idag var om möjligt ännu värre än vad den var igår, jag är helt slut. Trots att jag trampade, trampade, trampade och trampade vägrade cykeln att röra sig många meter, och jag slår vad om att den hade börjat rulla baklänges i världens fart om jag slutat trampa. Saken är den att jag till slut insåg att det var hopplöst att cykla vidare, och hoppade av cykeln för att leda den hem. Trots detta tog det förvånande faktiskt inte mer än en kvart extra att komma hem idag, men det känns i mina ben kan jag lova. Hej träningsvärk!

Jag kunde inte riktigt fånga blåsten på bild, men här ser ni i alla fall hur första biten av min cykelväg ser ut. Jag ska lääääääängst bort där i horisonten. *peka*